i've never been the one to rise my hand
det är sant! när jag var mindre var jag ganska blyg av mig när det gällde skolan och att behöva prata inför klassen. jag var nervös att jag skulle säga fel eller göra bort mig på ett eller annat sätt. det följde även med ända upp till gymnasiet men somehow under den tiden där, på frans schartau, försvann denna rädsla och jag började tycka om det mer och mer. konstigt nog. jag är väldigt glad över detta och vad det kan bero på är att jag har växt i mig själv. fått bättre självförtroende och hittat min egna väg och syn på allt. jag vet vem jag är nu och jag tror att det, precis som det gjorde för mig, tar ett tag innan man gör det. jag säger inte att folk som fortfarande tycker det är obehagligt att vistas i centrum inför en större grupp människor är osäkra på vilka dem är. de behöver bara pusha sig själva till att det inte kommer hända något. allt blir vad man gör det till. självklart känner jag mig pirrig när jag ska prata inför tillexempel klassen eller hålla föredrag om något men nu har det förvandlats till något positivt. positiv nervositet som jag känner att jag behärskar. så var det inte förut.
speciellt när allt går så bra, som det gör just nu för mig, så känner jag mig trygg i mig själv och jag blir taggad på att göra nya saker, lära mig nya saker och vara mig själv. jag har varit i skolan varje dag den här veckan och jag trivs som fisken i havet. det är en sån underbar gemenskap och alla är studieinriktade och seriösa och det är okej att vara precis den man är och ändå bli accpepterad. bara att gå i klungan med resten av studenterna från universitetets tunnelbana till de alla olika skolbyggnaderna är en gemenskap jag längtar till varje dag. stämningen i klassrummet och allas förväntan att läsa sig nya saker och komma någonstans inspirerar mig. jag blir glad. att vara tillbaka i skolan, delvis på ett helt nytt sätt, känns riktigt skönt. att ha saker man MÅSTE göra, läxor, plugga inför tentor och träffa nya människor är livet. när sen jobbfronten börjar lösa sig med fler pass på hotellet, extra pass på solvalla och arbetsintervjuer kommer och går i veckorna känns det inte direkt sämre. jag är nöjd med mitt liv precis som det är nu. kunde ju önskat att ekonomin var lite bättre men så är livet för en student men endast lite extrajobb vid sidan av allt plugg. fick besked från csn igår att mitt studiebidrag ska komma nästa vecka och precis som det gamla bidraget fortsätta rulla in i slutet av varje månad. skönt. då har man iaf lite tillgångar att leva och röra sig med.
den här veckan har varit fylld med skola, kompisar och familj. det jag satsar mest på just nu och det jag trivs bäst med också för den delen.
som jessica alltid säger (fast för mig är det sant) i love my life!
Kommentarer
Trackback
