SMBM

ny dag. nya möjligheter. tro på dig själv så kommer allt gå mycket lättare ska du se.

sitter i min säng och dricker lite julmust till lunch... jag vet alla ni som tjatar på mig att äta bättre men jag har ett svar till er. jag har ingen aptit längre. stod vid frysen och kylen och skafferiet i flera minuter och fast det finns hur mycket som helst att välja mellan, lockade ingenting. ingenting. det är inte likt mig, jag antar att det bara är en period jag har just nu... hoppas jag för jag har verkligen inga planer eller tankar på att banta ner mig. jag orkar bara inte stoppa i mig något. orkar inte bry mig.
för några dagar sen sa min faster till mig: "oj har du gått ner i vikt sara?"
då kände jag mig snygg och kommer försöka hålla det måttet och bilden av hur jag ser ut just nu. jag blev glad för att det var precis det jag behövde höra just den dagen. tack! som sagt, inget bantande här inte... i vanliga fall är jag värsta matvraket.... tydligen inte längre och jag vet inte varför?

vaknade när klockan ringde imorse vid 6.30 för hade tis hos min fottjej i aspudden vid 8. drack ett glas mjölk och tog en apelsin till frukost och åkte till henne. pina pina. fan va ont det ska göra men jag vet att smärtan är värt det för det resultat jag väntar på. hon trodde bara jag behövde ca två besök till och sen skulle allt vara borta och jag slapp springa till henne. visst jag har ingenting emot henne och lägga pengar varannan vecka på något jag vet att jag behöver, men skulle vara roligt att få resultatet nu. sen åkte jag hem och sov några timmar till. snart ska jag iväg till solvalla och jobba arslet av mig. det skulle vara mycket idag så om jag har tur så får jag kanske sällskap i promenaden. annars trivs jag alldeles utmärkt att vara där alldeles ensam. brukar alltid rita, sjunga med i musiken som spelas mellan loppen, prata med vissa överdrivet pratglada stammisar och vissa tycker verkligen om mig. en vill adoptera mig, en vill gifta sig med mig (?) och många tycker jag är en bra lyssnare. själva jobbet på solvalla för min del betyder mycket mer för gubbarna där än vad det verkar som. det låter säkert helt kokoloko men jag trivs jättebra. det handlar inte bara om att stå där, se glad ut och sälja det vi har under kvällen. verkligen inte. jag tycker om solvalla för flera anledningar men en av dem som väger mest är just stammisarna!

en av mina favoriter är ernst. han är en liten gullig skrynklig man som har förlorat sin fru för flera år sen. han sitter alltid vid samma bord och blir alltid helt överlycklig när han får syn på mig. det ser ut så iaf och ibland kan jag faktiskt tro honom. han spelar inte alltid utan brukar bara komma dit vecka efter vecka för att dricka kaffe och fika med sina vänner där. han är den jag känner bäst och har pratat mest med. vi känner varandra utöver det vanliga. han vet saker om mig som är rätt så personliga och själv har jag fått höra hela hans livsstory. riktigt intressand och livälskande person. att se hur han fortfarande kan må så bra (på utsidan) och vara så otroligt omtänksam och ödmjuk fastän alla hemskheter som hänt honom. jag minns en gång då han helt plötsligt försvann. han är ALLTID där så jag fattade att det var något fel. jag trodde det värsta och det blev inte lika roligt att jobba där som alltid annars. jag frågade hans vänner vart ernst hade tagit vägen men de bara ryckte på axlarna och verkade inte hellet ha blivit informerade. jag vet att det låter töntigt men bokstavligt talat fick jag en klump i magen om att något hemskt hade hänt och jag kunde inte jobba på som vanligt. 
sen kommer det fantastiska fram att efter 3 veckor kommer ernst tillbaka och gladare än vanligt. jag blir så fruktansvärt lättad när jag får syn på honom vid bord 12 där han alltid sitter (som han vet är ett litet speciellt nummer för mig i mitt liv) och jag går fram till honom. jag möts av två utsträckta armar och vi kramas ett bra tag och jag känner att några tårar rinner ner för mina kinder. han blir förvånad och frågar varför. jag berättar då att jag trodde han hade dött eller att något annat hemskt hade hänt honom och han bara skrattar. han berättar då att han vann pengar på senaste travdagen och bestämde sig för att åka till kanarieöarna i tre veckor alldeles ensam för att riktigt njuta av livet och för att åka utomlands för första gången. han och hans fru hade alltid velat åka dit men efter att hon hade blivit sjuk hade det aldrig blivit av. jag blev tårögd igen och vi pratade länge den dagen.

jag förstår att många av er kanske inte förstår men för mig var den här dagen en riktigt bra dag och en dag jag aldrig kommer glömma, inte i första taget. ernst är lite över 70 år och är som en morfar för mig. jag har ju varken mormor eller morfar, farmor eller farfar kvar så att ha honom där vecka ut och vecka in på solvalla betyder mycket och ger mig lust att faktiskt gå till jobbet. jag vet att han kommer sitta där varje dag jag kommer dit. innan jag öppnat och vi har våra små traditioner. alltid innan jag öppnar innan klockan 5, skyndar jag mig att förbereda allt i köket så att jag får så mycket tid innan med ernst som möjligt. sen dricker vi båda kaffe och pratar om allt mellan himmel och jord. dessa minuter (brukar vara runt 30 minuter varje gång) är guld värda för både mig och honom,. det vet jag och det har han sagt rakt ut. ernst har gett mig en annan bild av saker, lärt mig uppskatta livet när det kan vara som svårast att vara glad eller må bra fast man egentligen bara vill lägga sig ner och dö, han har även lärt mig om hur det var förr, se saker från den ljusa sidan och vara mig själv i alla väder och kläder. 
vi har något speciellt som jag inte vill byta mot något annat. jag får alltid dricks av honom och en gång när han vann riktigt stort fick jag även 500 :- av vinsten bara för att han tycker våra samtal och min närvaro ger honom så otroligt mycket.... jag blir nästan rörd av att bara skriva om det här.



så... jag hoppas han är där som alltid annars när jag kommer in i promenaden som alla hundra andra gånger jag gjort det. han är som en stjärna i mitt liv, en gång i veckan. tack ernst! jag tycker alla borde få träffa en sån som dig <3